Tjoho! Nu har vi bytt land igen och befinner oss numera i Kambodja. Vi har börjat vår resa här i huvudstaden Phon Penh och det slog en direkt hur långt efter dem är med turismen jämfört med till exempel Thailand. Det finns inga trottoarer, inte ens små supermarkets, man fick leta efter restauranger, de kastar sina soppåsar på marken utanför sina boenden och plasmuggen med dricka över axeln när det är klara. Det gör ont i hela kroppen när man ser det och jag vill så gärna göra något åt saken..
Phom Penh är alltså inte allt för roligt och man rinner i princip bort pga värmen och ingen möjlighet att bada. Det vi har gjort här är att åka till S-21 Toul Sleng och till Killing Fields vilket jag är jätteglad över att vi gjorde. Jag skäms nästan över hur dålig koll jag hade på vilka hemskheter detta land blivit utsatt för. Att gå runt inne i S-21, skolan dom förvandlades till ett tortyrfängelse under de röda kamrerernas tid, se blodstänkta golv, minimala celler, tortyrredskap, bilder på alla offer innan och efter det de fick uthärda var hemsk. Man mådde konstant illa och det var svårt att förstå att detta faktiskt har hänt. Dessutom att Sverige hade en så stor del i att de gömdes för omvärlden så pass länge är skrämmande att man inte vet någonting om eller fått lära sig om i skolan.
Efter en låååång tuck tuck färd kom vi fram till Killing Fields dit man skickade alla människor för avrättning. Vi fick hörlurar med en svensk guide så man kunde gå runt på området i sin egen takt och ta in allt. Djupa igenväxta massgravar, kläder, ben och tänder som fortfarande letar sig upp ur marken, ett träd där man slungade barns huvuden innan man kastade ner dem i gravarna. Usch säger jag bara. Det skrämmer mig att människan är kapabel att göra dessa saker.
Men jag är som sagt glad över att ha sett detta då det är så himla viktigt att fortsätta informera och föra vidare så att dessa hemskheter någon gång slutar att upprepas.
Kommentera